Diagnostik

Oftast har man även symtom från någon del av kroppen, såsom värk i hals eller öra, snuva, hosta, sveda vid vattenkastning, huvudvärk, diarré eller utslag.

Det finns sjukdomstillstånd där feber ingår utan att orsaken är en infektion. Exempel på detta är tumörsjukdomar och reumatiska sjukdomar. Men när man blir akut febersjuk är det rimligt att misstänka att det rör det sig om en infektion.

Det allra viktigaste när man ska avgöra om en infektion orsakas av virus eller bakterier är att ta en utförlig sjukhistoria, anamnes, men man måste också göra en noggrann undersökning av den sjuke.

Vid luftvägsinfektioner är grundregeln att vanliga förkylningar orsakas av virus. Vid luftvägssymtom med halsont eller hosta kan det vara svårare att avgöra om infektionen orsakas av virus eller bakterier. Om flera personer i omgivningen har samma symtom talar det mer för virus än bakterier eftersom virusinfektioner som regel är betydligt mer smittsamma än infektioner orsakade av bakterier. Får man feber igen efter att man blivit feberfri kan det vara tecken på en bakteriekomplikation efter en virusinfektion.

Ibland behövs diagnostiska hjälpmedel för att avgöra om patientens symtom orsakas av bakterier eller ej. Den så kallade ”snabbsänkan”, CRP, antalet vita blodkroppar, snabbtester för streptokocker och körtelfeber eller resultatet av odlingsprover från svalg eller nasopharynx kan ofta ge vägledning. Ibland behövs också en röntgenundersökning av lungorna.

Diagnostik av bakteriella infektioner hos KOL-patienter kan vara svårt. Försämrad andning och samtidigt missfärgade upphostningar brukar innebära indikation för antibiotika vare sig patienten har feber eller ej. I detta sammanhang har man ingen nytta av CRP eller antalet vita blodkroppar. Vid återkommande besvär kan sputumodling vara av värde för att underlätta antibiotikavalet.

Vid hud- och mjukdelsinfektioner har man inte särskilt stor nytta av blodprover men man ska vara frikostig med sårodlingar. Det har blivit ännu viktigare på senare år då resistenta stafylokocker, MRSA, blivit allt vanligare, inte bara på sjukhus, utan även ute i samhället.

Vid återkommande symtom från urinvägarna är det viktigt att ta urinodling. Man får bekräftat om besvären beror på infektion eller ej och vid växt av bakterier får man resistensbestämning.

Om en patient är allmänpåverkad eller vid långvarig feber, oavsett övriga symtom, behövs oftast ytterligare provtagning eller röntgenundersökningar.

Det händer att patienter med virusinfektioner behandlas med antibiotika för säkerhets skull. Men bättre kunskap om risk för resistensutveckling, bättre kommunikation mellan sjukvården och patienter och möjlighet till återbesök inom några dagar ger förutsättningar för en mer rationell antibiotika-användning. Då kommer vi att ha nytta av dagens antibiotika även i framtiden.