Allmänhet Vårdpersonal

Riktlinjer för behandling

Riktlinjer för behandling

De flesta behandlingar med antibiotika sker inom öppenvården. För att vi ska säkra att antibiotika fortsätter att vara effektiva även i framtiden är det viktigt att vi använder antibiotika bara när det behövs och då med så smalt spektrum som möjligt. Det har visat sig att den totala antibiotikaanvändningen har stor betydelse för resistensutvecklingen.

Luftvägsinfektioner

Halsfluss, öroninflammation och lunginflammation är bland de oftast förekommande bakteriella luftvägsinfektionerna. Streptokocker respektive pneumokocker är både de vanligaste och farligaste orsakerna till dessa infektioner. I Sverige är vi så lyckligt lottade att penicillin (Kåvepenin) fortfarande är det medel som fungerar allra bäst på dessa bakterier varför Kåvepenin är förstahandsmedlet.

Penicillin påverkar dessutom resistensutvecklingen mycket lite, är behäftat med få biverkningar och billigt. Att välja ett sämre preparat som dessutom är farligare för miljön och dyrare är inte försvarbart. Barn kan ibland på grund av smaken ha svårt att ta Kåvepenin och då är det viktigt att känna till att det finns flera olika behandlingsalternativ som man kan prova (t ex små barntabletter, orala droppar). På grund av risken för resistensutveckling är det väldigt viktigt att inte välja antibiotika med bredare spektrum bara för att barnet inte tycker om smaken på mixturen, utan att istället prova andra beredningsformer. Den minsta tabletten (125 mg) är ungefär lika stort som ett puffat ris och kan ges från det att barnet väger 10 kg.

Men visst finns det undantag. Man kan vara allergisk och då är en makrolid, t. ex Ery-max, ett bra alternativ. Vid infektioner orsakade av Hemofilus influensae är Amimox eller Spektramox lämpliga preparatval. Vid recidiverande halsfluss rekommenderas klindamycin.

Misstänker man att en lunginflammation orsakas av mykoplasma är förstahandsmedlen en makrolid, vanligen Ery-Max eller doxycyklin.
Akut bronkit ska normalt inte behandlas med antibiotika. Till patienter med KOL som blir akut försämrade i sin andning och har missfärgade sputa är dock antibiotika indicerat och förstahandsvalen är Amimox och doxycyklin.

Urinvägsinfektioner

Nedre urinvägsinfektion är vanligt framför allt hos kvinnor och ofta behövs behandling med antibiotika. Det finns två förstahandsval, nitrofurantoin (Furadantin), och pivmecillinam (Selexid). Behandlingstiden är kort, och ska bara vara upp till fem dagar. Vid upprepade infektioner ska odling tas för att kontrollera resistensmönstret mot antibiotika.

STRAMA har strikta rekommendationer vilka preparat som ska väljas och hur lång behandlingstiden ska vara. I många andra länder, men också här i Sverige, finns tendensen att välja preparat med onödigt brett spektrum även till enklare infektioner. Detta bidrar kraftigt till resistensutveckling.

Hud- och mjukdelsinfektioner

Hud- och mjukdelsinfektioner som är ytliga och avgränsade och som inte orsakar allmänpåverkan behöver inte behandlas med antibiotika. Men djupare infektioner som tenderar att sprida sig eller orsakar feber ska behandlas. Oftast är orsaken stafylokocker varför Heracillin är förstahandsvalet. För att få en optimal effekt är det viktigt att rätt dos ges. Normaldosering till en vuxen patient bör minst vara 1 g tre gånger dagligen. Lägre doseringar ökar risken för recidiv och resistensutveckling då inte tillräcklig T> MIC erhålls.

Infektioner efter katt- och hundbett ska frikostigt behandlas med antibiotika. Här är det munfloran och inte stafylokocker som man behandlar varför vanligt penicillin eller amoxicillin-klavulansyra (Spektramox) bör väljas.


Granskad av doktor Åsa Hallgårde, Infektionsspecialist.