Hud- och mjukdelsinfektioner
Infektioner i hud- och mjukdelar är vanliga i primärvården. De är oftast ofarliga men kan emellanåt leda till allvarligare tillstånd genom spridning via blodbanan och därmed leda till sepsis och nekrotiserande fasciit. Vid ytliga infektioner är oftast mekanisk rengöring, mindre kirurgi och omläggning tillräckligt som behandling. I vissa situationer kan det vara motiverat att använda systemisk antibiotikabehandling.
Omkring tio procent av alla infektionsbesök i primärvården utgörs av hud- och mjukdelsinfektioner. Sårinfektioner, impetigo, bölder/abcesser, erysipelas och bensår är de vanligast förekommande hud- och mjukdelsinfektionerna.
Impetigo och sårinfektioner förekommer ofta bland barn, medan bensår och erysipelas oftare drabbar äldre. Flukloxacillin (Heracillin®) är vanligaste antibiotikum för behandling av hud- och mjukdelsinfektioner, med god täckning för primärpatogerena ansvariga för dessa typer av infektioner.
Orsakande agens
De vanligaste patogenerna vid hud- och mjukdelsinfektioner (HMI) är de grampositiva bakterierna Staphylococcus aureus och β-hemolytiska streptokocker.
Mikrobiologisk diagnostik
Sårodling tas inför en eventuell antibiotikabehandling. Sådan bör övervägas vid utebliven förbättring, om såret ökar snabbt i storlek, om det finns kraftig rodnad och svullnad runt såret eller om patienten har lokal smärta och/eller feber.
Hur?
Rengör alltid såret mekaniskt med vatten eller koksaltlösning innan Du tar odling. Vid ett svårläkt öppet sår, rensa (debridera) genom att ta bort krustor och eventuell nekrotisk vävnad eller annat som dels innehåller hudkontamianter, dels senare kan förhindra läkningen. Snurra provtagningspinnen djupt i den del av såret som gränsar mot friskare vävnad, eller mot område där inflammation med rodnad föreligger.
Vid primärt sluten provlokal (t ex abcess, postoperativ sårinfektion), desinficera huden och avlägsna eventuell sutur, öppna mot abscessen, avlägsna pus och sekret från området (innehåller döda bakterier och leukocyter) och snurra provtagningspinnen i botten på lesionen på sårkanten, om möjligt mot område med frisk vävnad. Undvik kontakt mellan provtagningspinne och hud för att minska risken för kontaminerande hudflora.
Granskad av: Cecilia Rydén, MD,PhD., Docent, överläkare
