Allmänhet Vårdpersonal

Urinvägsinfektion

Urinvägsinfektion

Urinvägsinfektioner hos barn under sex månader är lite vanligare bland pojkar. Bland äldre barn är prevalensen högre bland flickor.

Urinvägsinfektioner orsakas vanligtvis av E. Coli. Andra förekommande bakterier är Klebsiella, Proteus (framför allt bland pojkar) och Staphylococcus saprophyticus (framför allt bland tonåringar). Misstänkt urinvägsinfektion hos barn under två år bör skötas av eller i samråd med barnläkare då diagnosen ofta är svår att ställa och den låga åldern i kombination med fördröjd korrekt behandling ökar risken för njurskador. Vid misstanke om urinvägsinfektion med samtidig feber (>38,5ºC) ska remiss till barnakutmottagning alltid ske för barn i alla åldrar. Vid recidiverande cystiter bör barnet utredas av barnläkare för eventuella anatomiska avvikelser i urinvägarna.

Symtom

Cystit kan vara svårt att upptäcka bland barn. Hos lite äldre barn kan det göra ont eller svida vid miktion. Ibland kan urinen lukta illa. Täta trängningar och dysuri är också vanligt förekommande, men inte feber.

Vid pyelonefrit får barnet hög feber eller återkommande febertoppar och ibland magont, kräkningar och ont i buken eller ryggen. Hos små barn kan det enda symptomet vara att de inte ökar i vikt och upplevs som allmänpåverkade.
Pyelonefrit är vanligt bland små barn och vid misstanke om detta ska remiss ske till barnakutmottagning/barnläkare.. Vid pyelonefrit är det viktigt är att utesluta en malformation i urinvägarna. Infektioner med Enterokocker, Pseudomonas, Staphylococcus aureus, Staphylococcus epidermidis, streptokocker eller Haemophilus influenzae kan också tyda på en missbildning i urinvägarna och bör utredas.

Diagnostisering

Vid diagnostik av urinvägsinfektioner är det önskvärt att ta mittstråleprov från morgonurinen till odling. Notera ungefärlig blåsinkubationstid. Blåspunktion kan behövas för att undvika kontamination från bakterier i underlivet. Om Uricult används, ta även ett provrör med urin till odling om Uriculten skulle vara positiv. Positivt nitrittest tyder nästan alltid på en urinvägsinfektion men kan bli falskt positiv vid maskinell avläsning av urin med hög koncentration. CRP är vid pyelonefrit hög och vid cystit låg. Vid pyelonefrit utförs noggrann utredning med urin- och blodprov, ultraljud och röntgen. Remittera till barnläkare.

Behandling

Asymptomatisk urinvägsinfektion behandlas inte. Vid bakteriell akut cystit ges i första hand Furadantin eller Trimetoprim.

Vid pyelonefrit är substansen ceftibuten ett förstahandsval. Trimetoprim-sulfametoxazol kan distribueras efter att svar på resistensmönster har erhållits (odlingen tar vanligtvis två till tre dagar). Vid kräkningar eller sepsis kan antingen cefotaxim eller tobramycin användas. Trimetoprim eller nitrofurantoin kan ges profylaktiskt till barn med kända malformationer i urinvägarna. Allmänpåverkade barn ska hållas under observation på sjukhus.

Råd att förmedla till föräldern

  • Det är viktigt att informera föräldern om att cystiter inte uppstår på grund av dålig hygien. Om man tvättar sig överdrivet mycket kan man vara mer känslig för infektioner eftersom kroppens naturliga skydd mot bakterier försvagas.
  • Flickor kan behöva tänka på att tvätta och torka framifrån och bakåt för att minska risken för att tarmbakterier når urinröret.
  • Det är också viktigt att barnet förstår vikten av att regelbundet kissa och att lära sig att ta god tid på sig på toaletten så att blåsan hinner tömmas ordentligt.
  • Att dricka sura drycker, till exempel tranbärsjuice eller citronvatten, vid cystit sägs kunna vara till hjälp för att motverka bakterietillväxten men det finns inget större vetenskapligt stöd för detta.
  • Om barnet får antibiotika, påminn föräldern om att det är viktigt att slutföra kuren oavsett om barnet verkar friskt tidigare.