Bölder/abcesser

Follikuliter kan orsakas av mikroorganismer, fysiska föremål, kemiska ämnen som klor och förekommer även i ökad frekvens vid vissa sjukdomar som till exempel acne. Den vanligaste orsaken till bakteriella follikuliter är S.aureus, men även Pseudomonas aeruginosa (i till exempel dåligt klorerade bubbelpooler) och andra gramnegativa bakterier (till exempel efter långvarig användning av tetracykliner) kan orsaka folliculit. Ovanligare är att follikuliter orsakas av jästsvampar som Malassezia (pityrosporum) eller Candida albicans.

Klinisk. Follikuliter orsakade av S.aureus är ofta lokaliserade på benen, i huvud-halsregionen samt i fuktiga hudområden såsom axiller, ljumskar och perineum. Follikuliter på benen kan ses hos kvinnor som rakar sig och hos män med ett svettigt och dammigt jobb. Hos män i 30- och 40-årsåldern förekommer en specialform kallad sycosis barbae, en djup follikulit där hela follikeln är angripen och visar sig i form av en ödematös, röd follikulär pustel med ett hårstrå centralt. Sycosis barbae är ofta mer terapiresistent än vanliga follikuliter.
Odling eller annan typ av provtagning bör göras innan beslut om antibiotikabehandling.

Follikuliter läker oftast av sig själv vid normalt immunförsvar. God handhygien är alltid viktigt. Klorhexidin kan baddas på follikuliterna för snabbare läkning. Svårläkta follikuliter kan behandlas med isoxazolylpencillin (Heracillin^®) i dosen 1g x 3, 7-10 dagar. Vid penicillinallergi ges klindamycin (Dalacin^®) 150-300 mg x 3, 7-10 dagar. Observera eventuell förekomst av resistenta S. aureus vid behandlingssvikt. Vid kroniska och recidiverande follikuliter, beakta bakomliggande orsaker som diabetes, HIV eller annan immundefekt.

Furunkel är en infektion som involverar hela hårfollikeln, dermis och ofta även subkutis.

Vanligaste orsakande agens vid furunklar och karbunklar är S.aureus. Nodulocystisk acne vulgaris är en möjlig differentialdiagnos till furunkulos.

Klinisk bild. Furunklar är vanligtvis lokaliserad till fuktiga, håriga och friktionsbenägna hudområden i ansikte, axiller, nacke och skinkor. De kan vara sporadiska recidiverande eller kroniska. Recidiverande furunklar kallas furunkulos och kan bero på underliggande tillstånd såsom diabetes, obesitas, atopiskt eksem, missbruk, kronisk njursjukdom, nedsatt immunförsvar, systemiska steroider, malnutrition eller uppkomma sekundärt till bärarskap av S.aureus.
En furunkel som angriper multipla hårfolliklar kallas karbunkel och ger en djup infektion och eventuell allmänpåverkan med feber. Karbunkler är ofta smärtsamma, abcesser kan vara lokaliserade i nacken, på ryggen eller låren.
Vid spridning av S. auerus via blodbanan kan svåra komplikationer uppkomma från ganska banala furunklar och karbunklar, t.ex. bakteriell endokardit och nekrotiserande pneumoni orsakad av  S. auerus med Panton-Valentine leukocidin produkition, ett toxin som attraherar leukocyter och ger massiv inflammation.
Bakterieodling tas vid eventuell incision, aspiration eller ruptur. Vid svårbehandlad furunkulos kan odling från näsan tas på övriga familjemedlemmar vilka kan utgöra smittkälla. Infektioner uppkomna efter utlandsvistelse måste odlas för att identifiera eventuell förekomst av MRSA, då detta föranleder annat omhändertagande.

Lindriga fall självläker oftast. För ytliga infektioner räcker rengöring. Vid djupa och större infektioner med abscessbildning rekommenderas incision och dränage, eventuellt kombinerat med penicillinasstabilt antibiotikum i 7 - 10 dagar. Behandling med flukloxacillin (Heracillin^®) kan vara indicerad vid feber och spridning till omgivande vävnad, lymfangit och lymfadenit. Infektioner hos immunsupprimerade ökar antibiotikaindikationen liksom infektioner i ansiktet och vid lednära utbredning.  Flukloxacillin (Heracillin^®) rekommenderas i dosen 1g x 3 i 10 dagar. Vid penicillinallergi ges klindamycin (Dalacin^®) 300 mg x 3 i 10 dagar.
Vid svårbehandlad furunkulos rekommenderas odling från näsan på alla familjemedlemmar.
I utbredda fall och vid spontan abscessbildning, inte minst hos idrottare med spontan kroppskontakt, tas sårodling innan antibiotika sätts in (fråga efter MRSA). Om patienten är högfebril och allmänpåverkad – akutremiss till infektions- eller medicinklinik.

Källor:
Läkemedelsverket. Information från Läkemedelsverket, 5:2009.
Läkemedelsrådet. Terapiriktlinjer: Hud & Mjukdelsinfektioner, 2009.
Landstinget Sörmland. Riktlinjer för antibiotikabehandling av bakteriella hud- och mjukdelsinfektioner i öppen vård, 2010.
Läkemedelsverket. Läkemedelsboken, 2011-2012.

Publicerad: 2013-06-18

Granskad av: Cecilia Rydén, MD,PhD., Docent, överläkare